Holla chikos y chikas!!

Antligen sitter jag pa ett internetcafe igen. Jag har forsokt att blogga fran min mobil, men det tycks inte fungera.. Sa jag siktar pa att uppdatera er sa fort jag har mojlighet. Sa vad har hant sen senast? Jo, efter att ha lamnat hotellet i Caracas i all hast sa markte jag att mina nya trekking-eccos blev kvar pa rummet! Christian (chefen har borta) ringde typ 30 ganger till hotellet foa att fa reda pa om det kunde skicka skorna till campen. Det visade sig att staderskan antagligen snott dem och om hon skulle ta pa sig skulden sa skulle hon garanterat bli av med jobbet.. Sa skorna ar ett minne blott - skit ocksa!! :o( I campen har det varit valdigt varmt (runt 35-40 grader), men vi har kampat pa med spanskaundervisning (se bild), salsaklass och sant. En dag var vi ute med bat och jag snorklade (!) utan att varken fa en sjoborre i foten eller panikangest. Jag var saaa stolt! Och vi sag delfiner a en liten Nemo-fisk :o) Pa campen sov vi i hangmattor och jag drog mig ganska mycket fran gruppen i stort - kandes ibland som att jag var fritidsfroken eller nat. I Sverige kan jag ibland kanna mig vansinnigt barnslig a godtrogen, men har har jag upptackt att jag nog inte ar det anda *hehe* Min mage har varit mer eller mindre kass senaste veckan. Pa campen spydde jag och sprang valdigt manga ganger for att gora No 2. Alla var mycket oroliga och kom och tittade till mig. Det var forsta gangen i mitt liv som sju personer tittade pa mig nar jag stod pa kna inne pa toa! Natten darpa satt jag dar igen och vipps sa springer det en svart/beige skitstor spindel over golvet! Jaklar va radd jag blev - sa sen dess ar mina ogon installda pa spindelspaning :o(

Och for nagra dagar sedan gjorde vi en helvetes bussresa pa drygt 24 timmar. Jag knep hela vagen, hade vansinnigt ont i magen och det fanns en toa pa bussen, men i den fick man bara gora "ettan"! Fy vad jobbigt allt var da :o( Och inte fick man titta ut på vägen när vi åkte i bussen - alla gardiner var fördragna pga eventuella "road-pirates" :o( Men efter detta dygn var vi antligen framme i Merida - en vacker stad i Anderna.

(Bilden visar vår utsikt från campen - kossor & gröna ängar!)

Har ar det mellan 15-20 grader pa dagarna, sa det ar en stor omstallning och vissa ar genomforkylda. Eftersom vi ar i bergen sa ar det en hel del aventyr av olika slag. Och igar gjorde jag en grej som jag ALDRIG trott att jag skulle gora - jag kastade mig ut for ett berg pa over 1000 meter! Paragliding. Tror aldrig jag kommer gora det igen! Jag var sa radd - de forsta fem minutrarna satt jag och krampaktigt holl i mig och blundade. Piloten Julian forsokte gora sitt basta for att jag skulle kunna slappna av och titta pa utsikten. Jag tittade och fick san panik! Att se sina egna fotter dingla i luften pa 1000 meters hojd var fruktansvart laskigt! Jag blundade och forsokte andas med magen.. Naval, jag ar glad att jag gjorde det men aldrig mer! Och nu forsoker Christian overtala mig att hoppa skydive med honom om tva veckor! Som det kanns nu sa finns det inte pa varlsdkartan! Bilden här bredvid visar vägen upp mot paraglidingberget, här började jag bli nervös.. men det var inget mot den nervositet jag kände innan vi sprang mot stupet...

I slutet av den har veckan ska vi aka jeep mot Los Llianos - dar ska vi bo med cowboys i en vecka :o) Ska bli harligt att ge sig ut over stapperna pa hastryggen! Ma gott och pa aterbloggande gott folk :o)

En helt otrolig borjan i Caracas!

Jo da.. Den 9:e april bar det ivag mot Venezuela! Det var inga problem med incheckningen pa Arlanda, eller i Paris. Kandes lite skumt att vrida tillbaka klockan 6 timmar nar vi var i luften, min dag blev plotsligt valdigt lang!! Traffade trevliga manniskor pa planet och var cool som en filbunke. Anda tills jag gatt igenom tullen a hamtat bagaget.. En kille som sag ut att jobba pa rlygplatsen kom fram, tog mig ryggsack och forsakrade mig om att han visste vem jag var och vart min grupp fanns. Jag kikade mig omkring bland de skyltar som fanns dar men sag inte "Adventure Heart". Sa jag foljde forvirrat efter honom. Vi gick lange och val och jag borjade tycka att det hela var ganska markligt. Flera ganger fragade jag om han var saker pa att det var min grupp och han svarade jakande. Efter ett tag var vi framme vid taxibilar a andra bilar, och han tyckte att jag skulle hoppa in i en av dem. DA fick jag panik - och vagrade givetvis! Tog fram min mobil och forsokte fa tag pa de som skulle ha mott mig. Antingen svarade ingen eller sa vad det "fel nummer". Killen insag att han inte fick mig dit han ville och ville ha betalt! Locco!! Jag bad honom dra.. Stressad, frustrerad, ledsen, arg, trott och javligt svettig fick jag tag pa en urgullig kille i informationsdisken.. Han ar min hjalte! :o) Han hjalpte mig i en timme genom att ringa, kolla a fixa. Till slut hade han bokat ett hotellrum a fixat taxichauffor till mig. Sa jag akte till ett sunkigt hotell i varsta gettot.. Tusen tankar for genom huvudet och ingen av dem var bra.. Jag ringde Jessica for att prata med en van - jag trodde jag skulle grata, men istallet skrattade jag hogt.. "Jahapp, jag bad om aventyr och nu fick jag sa jag tiger". Jessica lovade att hjalpa mig dagen efter om det inte ordnat upp sig. Hon skulle ringa resebyán i Sverige. Efter 2 ol och nagra cigg (jag kopte fast jag slutat, for jag tyckte vansinnigt synd om mig sjalv) sa tog jag en dusch. Vid kl 21 sa ringde Christian till hotellet. Han hade fixat en taxi till mig a vi skulle aka till campen under natten. Val i bilen tog det 7 timmar innan vi var framme vid campen vid Karibiska havet. Gruppen hade varit vansinnigt oroliga och jag kom att kallas "the lost one". Japp.. Vilka utmaningar!! Men jag fixade det a for det ar jag stolt. Allt loser sig till slut.. Nu har jag det iaf kanon :o) Bilden här visar den knökfulla bil vi åkate i mellan Caracas och campen.