Efter en vecka i Södertälje...

...så har mina minnen från Venezuela (och med de andra deltagarna) kommit att bli betydligt mer positiva än vad de var i början av veckan. Tur att man kan ändra sig :o) Och för att inte glömma bort det roliga så har man ju kameran - så här kommer det lite av mina glada minnen i bildform..

Det här var någon av de allra första dagarna för oss i Venezuela. Det är från stranden i Ålaya de Colorada, där vår bascamp låg. Hela gänget var med och Katrine hade tagit med sig gitarren, så vi hade allsång i sanden medan solen började gå ner. Riktigt mysigt var det!!

På Choronis strand skulle (G)Ringo (han heter egentligen Bjerke, men det är så knepigt att säga med dansk accent så jag döpte om honom) lära Harold lite breakdance-moves.. Det gick ju si så där, men det roliga var att det verkligen drog dit folk och man bjöd in Ringo på tävling inne i stan samma kväll! Och det roligaste av allt var när Ringo skulle stå på huvudet och göra nåt fantasifullt med benen - men att stå på huvudet i sanden utan att sjunka ner är ju inte superlätt.. Dessutom kom det en hyffsat stor våg samtidigt, så ett tag försvann hela Ringos överkropp *skrattar*.

När vi var på väg hem från stranden en dag så var det någon "galning" som vråltutade på oss - det visade sig vara Christian som lånat en mc-taxi! Vette sjutton hur han lyckades med det, men han var iallafall otroligt söt i den lilla hjälmen :o) En riktig motorcykelcooling *harkel*.

Här är Simone med lilla hundbjörnen vid campen i Los Llianos. Titta på valpens trampdynor - såååå söta!! :o)

Här är Razz som blickar framåt, men det är inte kortet i sig som är så lustigt. För när jag var hos Lino och Marlenes familj så var Marlenes gammelmormor där en dag (se tidigare inlägg) och jag tog givetvis fram kameran. Hon var intresseard av att se alla kort jag ditills tagit, så jag visade självklart.. När den här bilden kom fram sa hon "den där killen skulle jag vilja ha!" och alla skrattade så vi höll på att storkna! Gumman ifråga var troligen runt 90 år :o)

Hela ligan på studiebesök på ett kakaoplantage i djungeln - även detta under vår allra första vecka här. Här visar man en kakaoböna, men vad Razz och Mikala sysslar med förtäljer inte historien *tihi*. Det var under det här studiebesöket som engelsmannen Ed skulle slänga sig i en lian. Det slutade med att han halkade av och stukade såväl handleden som en fot och fick sitta hela långa morgondagen på sjukhuset i Puerto de la Cruz. Ingen var direkt förvånad över att det var just Ed som lyckades med detta.. Han var den yngste 20åringen jag någonsin träffat..

Här är vi fortfarande på kakaoplantaget. Det stod en sur åsna vid ett träd och Christian försökte lista ut vad den hette. Han provade med alla möjliga namn, men åsnan visade inget som helst intresse. Det var först när han sa "Louisa" som åsnan lät och kikade på honom - och till vänster ser vi "våran" Louisa. Jag fnissade och sa till henne "tänk va otippat, här kommer vi gringos ut i djungeln och träffar en åsna.. Och så har den samma namn som DU! Jag tyckte det var bra mycket skojjigare än vad hon tyckte ;o)

Roligt och magiskt.. På väg ut mot korallrevet där vi skulle snorkla kom de här och simmade längsmed båten! Otroligt!

Inte så roligt kanske, men här är Pernille - en otroligt vacker, vänlig, ödmjuk och omtänksam själ som jag är riktigt glad över att jag fick lära känna! Hon fick modellkontrakt för ett tag sedan, men tyckte det var alldeles för ytligt samt att det tog alltför mycket tid från studierna - hon ska söka till läkarlinjen. Hejja Pernille, hon kommer bli en suverän läkare!

En av dagarna i Gran Sabana så åkte vi runt och badade i olika vattenfall. På det här stället så var det någon som upptäckte att det fanns små maskar i vattnet. Alla började leta på sina egna och andras kroppar, så här synar Pernille Mies "culo" :o)

Det fanns inga små småkryp i Gran Sabana - alla var STORA! Så även gräshopporna. Här har Razz fått tag i en gulsvart hane, men egentligen ville han fånga en hona för de var stora som fåglar - jag överdriver inte! Ja, inte som pelikaner kanske, men åtminstone som domherrar..

Hur bodde vi då?

Ja, hur bodde jag under mina dryga två månader i Venezuela? Tänkte visa lite bilder på det :o)

Det här var "tjejrummet" på bascampen i Playa de Colorada. Från början låg jag i den vänstra hamocken, men de sista gångerna vi kom till den här campen så såg jag till att få sova i en säng intill köket.. Där fick jag vara hyffsat i fred (utom när ungdomarna partajade och fyllde på groggar hela tiden), jag hade en fläkt och hundarna höll mig sällskap :o)

Det här var vår camp i Merida. Det ser ju inte ut som någon höjdare, men på bakgården hade familjen ett kaffeplantage och mitt emot den röda porten så hade vi en stor och grön hage med en massa kor. Vi omgavs av höga berg runtom och vissa av dessa var snötäckta - så vackert!

Jag lyckades förhandla mig till ett eget rum - det blev dyrt som sjutton, men det var det värt! Endel av de andra i gruppen knorrade lite och förstod inte riktigt varför jag drog mig undan, men när jag försökte förklara mitt behov av att få vara ensam samt att jag ju faktiskt kunde ha varit deras morsa - så ramlade poletten ner! De något äldre Christian & Harold förstod precis vad jag menade :o)

Nedan ser vi några av oss i gruppen på vår camp i Choroni. Här slog vi upp en hel hög med 2-mans tält, och jag samt Le delade på vårat. Det blev lite av ett "sjuktält" eftersom Le hade superhög feber och andningssvårigheter och jag hade fått en jobbig förkylning med en hosta som fick alla att vakna om nätterna! Men campen var supermysig i ren Robinsonanda.

Ett annat ställe var i indianbyn San Fransisco i det stora området Gran Sabana. Hit kom vi i en 20-timmars overnightbus kl. 07 en morgon. Vi blev mäkta förvånade över att det fanns något här över huvud taget, för det var verkligen mitt ute i ingenstans! Men nyvakna satte vi igång att sätta upp tälten i denna enkla camp. Men jag valde att sova i en hamock med myggnät.. Ett bra val eftersom jag fortfarande hostade magen ur mig på nätterna samt hade knas med den oxå, och då kunde jag obehindrat gå till den allmäna toaletten utan att väcka någon. Denna hamock tog jag sedan med mig till Lino & Marlene, och sov i den de nästkommande 6 nätterna också. Fast det var väl si så där, för det regnade lite varje dag så min sovsäck var konstant småfuktig.. Inget vidare för förkylningen! Men inne i huset fanns det absolut ingen plats för mig. Så här sov jag:

För att Du ska få en liten uppfattning om hur litet detta hus var - och hur många som bodde där - så tog jag lite kort både invändigt och utvändigt. Här nedan ser Du entren. Det är liksom på baksidan av huset som jag sov - men det hände mycket annat där också. När jag kom dit var gasen till spisen slut (och familjen hade ej råd att köpa ny. Den kostade ca 20 svenska kronor) så man gjorde upp en liten brasa under taket på baksidan där all mat, för minst 10 personer, lagades. Där åt vi också tillsammans och barnen lekte där bland kattungar, höns, machetes och andra grejer.

I det här lilla rummet bodde Lino, Marlene, Owen och Celine.. och i augusti får barnen ett litet syskon, som också kommer att bo där. Hela familjen sover i samma säng och man har en pytteliten byrå för kläder samt en bänk för cd-spelaren och en keeboard. Thats it!

Sedan hade de ett större rum med kök, matplats/läxläsningsplats, två hamockar, TV-rum etc.

Det ser inte speciellt hemtrevligt ut, och var det inte heller - men familjen gjorde det hemtrevligt! Tillsammans utgjorde de pulsen, glädjen och värmen i hela huset. Barnen var glada och nöjda över att leka med en repstump eller med en fotboll - det krävdes inte mer än så för att de skulle skutta runt och kvittra. Mina dagar här gjorde verkligen att jag fick perspektiv på saker och ting!

Den sista 1 ½ veckan för mig i Venezuela

Under min allra sista kväll hos familjen i Gran Sabana agerade jag och Lino hönsjägare i deras uterum - han hade en kratta och jag mitt paraply :o) Men höns är verkligen spåniga djur! Plötsligt fick jag se en slangbella liggandes på hög med grejer, så jag tog en nöt och försökte få iväg den. Gick inget vidare på varken första eller andra försöket, men på tredje så "råkade" jag träffa en höna. Åh, jäklar vad rädda vi blev - både jag och hönan! Stefano, Kristin och Marlene höll på att fnissa ihjäl sig. Jag lade snabbt bort slangbellan, för ibland blir jag orolig för mig själv ;o(

Lino skulle med kort varsel åka med overnightbussen till Playa de Colorada för att agera chaufför till en av camperna där, så vi kramades och tog farväl av varandra. Morgonen efter väckte Marlene mig kl. 06 för att berätta att hon, hennes mor och Celine skulle åka till Santa Helena på morgonkvisten, och hon skulle nog inte hinna tillbaka tills jag skulle åka. Både hon och hennes mamma kom med presenter - hennes mamma hade gjort ett armband till mig under min vistelse därutan att jag visste om det och själv hade Marlene gjort/köpt (?) en "man-catsher". *FNISS* Det ser ut som ett litet handtag, men man ber en karl sticka in sitt lillfinger i ena änden så klämmer verktyget fast fingret så han inte kommer loss. I andra änden står, i det här fallet, jag och försöker dra med honom hem/till dansgolvet/baren/whatever :o)

Och så hade Marlene skrivit ett brev på spanska till mig, där hon skrev att hon ser mig som en del av deras familj och att hon verkligen vill träffa mig igen! *varm i själen*

Efter att gruppen hämtat upp mig så åkte vi jeep till Santa Helena, för en natt på hotell. Det var stort för oss alla! Efter att ha sovit i hamockar, tält, på golv etc. så kändes det så lyxigt, fast vi delade rum och fick laga all mat själva.. Men vi var så glada! På kvällen drack jag öl för första gången på över en månad - magen har ju inte varit i skick för att få alkohol, och jag gnolade "yihoo, I can drink beer" halva kvällen :o) Vi gick ut och åt pizza och dansade på en liten klubb där. Men vi var några stycken som gick runt midnatt - för vi längtade såååå efter en riktig säng och AC på rummet, och efter en fräsch dusch och en toa med papper :o)

Dagen efter hade vi en heldag i Brasilien. Jag köpte en 2-manna hamock/hängmatta som jag vill ha i vardagsrummet. Den kostade ca 80 svenska kronor! :o) På vägen tillbaka till hotellet så stannade jag och Sandra på ett internetcafé för att kolla mejlen mm, sen skulle vi ta en taxi tillbaka till hotellet. Och det var ju för väl att det var just Sandra som var med mig! För vi stoppade en bil, hoppade in i en stor amerikansk rishög från 60-talet och chauffören kunde inte ett endaste ord engelska, han kom inte från Santa Helena och hade ingen aning om vart hotellet låg! Men Sandra har blivit riktigt duktig på spanska och hon har en GPS i huvudet, så hon lotsade oss rätt!! *Pust* När vi kom tillbaka till hotellet så hade Harold glömt att plocka ur allt ur jeeparna (vilket han lovat att han skulle göra!), så min kameraväska med alla mina pengar var inte på hotellet!! Vi fräste åt varann och som tur var så var det samma jeepar som kom och hämtade oss senare på kvällen och skjutsade oss till busstationen. Kvar i jeepen fanns mina dyraste ägodelar!!

Sen var det dags för en overnightbus igen - nu mot bascampen i Playa de Colorada. Jag och Sandra njöt på stranden i två dagar och sen skulle de andra vidare mot Orinoco deltat. Själv hade jag nu verkligen bestämt mig för att åka hem, och Christian lovade att hjälpa mig fixa flygbiljetten. Sista kvällen med gruppen så hade vi ett "go-away-party" för mig! Då kom Harolds lillebror och hans band och hade "konsert" på campen. De förvånade mig rejält - för där stod de, en liten bunt av 16-18åriga ninos och spelade gammal hederlig rock! Det var The Doors, AC/DC och liknande. Gruppen var lagom imponerade i början (de gillar blip-blip-musik mest), men jag, Harold och Christian (vi 30+are) var helt lyriska!! :o) Det kunde inte ha blivit bättre partaj för mig!

Morgonen efter så drog gänget vid kl 08. Alla kom in och kramades och vi påminde varann om när vi ska träffas nästa gång. Jag ska hälsa på Sandra i Schweiz i vinter, Christian & Veronica kommer och hälsar på mig i december och nästa sommar ska jag hälsa på Le och Kristin för då ska de dra med mig på Roskildefestivalen :o) De sista tre dagarna var jag i princip ensam på campen. Det var jag, Johan (trädgårdsmästare & alltiallo) som bara pratar spanska och hundarna Sally och Bienvinida. Det regnade varje dag så det blev mest läsa böcker och titta på film.. Och på lördag morgon (kl 07) kom en vän/chaufför till Christian samt C´s lillebror för att skjutsa mig till Caracas flygplats. Jag hade förklarat för Christian hur jag känner inför den flygplatsen, så killarna lovade att följa mig in och hjälpa mig. Och det behövdes! För minnena från förra gången kom med sån kraft att jag fick lov att kräkas två gånger! :o(

Sen var ju min plan att sova nästan hela flygtiden till Frankfurt, men det hamnade en 30årig look-alike en yngre Per Gessle brevid mig.. Det var Benn från Australien och vi pratade hela natten - om allt från resor till relationer till maffian till konstiga pappor till trädgårdsarkitektur till........ Så på flyget från Frankfurt var jag helt slut, men det gick över när jag fick se älskade Jessica som väntade på mig vid Arlanda!! Jag var SÅ glad och lättad över att vara hemma!! :o)