Kul minnen från Sydafrika & Mocambique

Kom just ihåg när jag å resekompisen Sara skulle ge oss ut och powerwalka en eftermiddag. Då befann vi oss alldeles i utkanten av Krugerparken. Jag hade ju förstått att man kunde se vilda djur även utanför parken, för dagen innan hade fem apor skuttat förbi mig! Nåväl, vi gick där i rask takt och svettades (det var 98% luftfuktighet och runt 35 grader varmt) och plötsligt börjar det röra sig i majsbladen vid dikeskanten. Det som når våra öron är ett sniffande ljud med lite knorr/kurr/morr. Vi hade ingen aning vad det var för djur, men du må tro att vi vände på stört! Här i Svedala är vi nojiga över att träffa på en älg eller vildsvin eller nåt, men där fanns det för sjutton både lejon, flodhästar, krokodiler, gnuer och annat med stora tänder! Hmm.. vet inte om gnuer har så stora tänder, men det har de säkert :o)

På kortet här brevid är det jag å Sara i lustiga hattar på nyårsafton på lilla ön Injaka utanför Mocambiques kust. Så här glad var jag innan jag fick en sjöborre i foten... Vilket får mig att tänka på ett helt annat minne! En vacker dag skulle jag, Sara, hennes bror och far ut och snorkla. Jag hade ju aldrig snorklat förr i hela mitt liv - helt enkelt för att jag är rädd för vatten och stora fiskar. Båtkillen åkte mitt ut på havet och släppte av oss där. Jag hade simfötter och cyklop, som man skulle ha. Och på en gång som jag befann mig i vattnet så kändejag paniken stegras - kroppen beter sig liksom inte som vanligt när man har simfötter! Och så fick jag vatten i cyklopet, så jag inte såg nåt. Jag har aldrig fått en panikångestattack i hela mitt liv, men nu fick jag det! Började skrika, flaxa med armarna och bete mig allmänt skumt. Saras bror, Carl-Axel var snabb att dyka ner och ta av mig simfötterna. Sen hjälpte alla tre mig att komma upp i båten igen - jag var som en livrädd säl.

Och då kan man ju tänka sig att jag aldrig mer skulle snorkla efter det där, men jag tänker KBT så dagen efter skulle hela gruppen åka till stranden Santa Maria för att återigen snorkla. Jag hade cyklop och inga jävla simfötter. Gick i från stranden (kändes som en bättre plan) och började snorkla lite försiktigt. Det var bara det att jag var helt oförberedd på att det var ett stup rakt ner under vattnet och kraftiga strömmar. Jag var inte heller förberedd på det högljudda knäppande som levande koraller har. Fick återigen vatten i cyklopet och panik! Försökte snabbt simma in mot strandkanten och DÅ *poff* satte jag foten rakt på en svart sjöborre!! Och dom har ju hullingar som sätter sig i huden på en - jag fick typ 10 sådana bara i stortån. Så jävla ont!! Jag grät och blödde... och fick sitta på stranden i stekande sol utan parasoll resten av dagen.

När vi kom tillbaka till hotellet hade ryktet om min tå hunnit dit innan jag var där, så hotellpersonalen hänvisade mig till en kille i köket som utövade "african medecin". Där stod han och väntade på mig - kolsvart med en stor kniv i ena handen och en papaya i andra handen! Sedan fick jag sätta mig på en pall medan han lade skivad papaya runt tån, för att avsluta med att paketera in hela foten i gladpack! Detta var tydligen ett väl beprövat sätt att få ut hullingarna, för de skulle leta sig ut till fruktköttet under natten. Så där haltade jag runt med ett gigantiskt papaya/gladpack paket till fot. Och på morgonen när jag plockade bort grejerna. så upptäckte jag till min fasa att "african medecin" inte funkade på mig :o( Och än idag - 1 ½ år senare - har jag kvar de tio hullingarna i tån!