En helt otrolig borjan i Caracas!

Jo da.. Den 9:e april bar det ivag mot Venezuela! Det var inga problem med incheckningen pa Arlanda, eller i Paris. Kandes lite skumt att vrida tillbaka klockan 6 timmar nar vi var i luften, min dag blev plotsligt valdigt lang!! Traffade trevliga manniskor pa planet och var cool som en filbunke. Anda tills jag gatt igenom tullen a hamtat bagaget.. En kille som sag ut att jobba pa rlygplatsen kom fram, tog mig ryggsack och forsakrade mig om att han visste vem jag var och vart min grupp fanns. Jag kikade mig omkring bland de skyltar som fanns dar men sag inte "Adventure Heart". Sa jag foljde forvirrat efter honom. Vi gick lange och val och jag borjade tycka att det hela var ganska markligt. Flera ganger fragade jag om han var saker pa att det var min grupp och han svarade jakande. Efter ett tag var vi framme vid taxibilar a andra bilar, och han tyckte att jag skulle hoppa in i en av dem. DA fick jag panik - och vagrade givetvis! Tog fram min mobil och forsokte fa tag pa de som skulle ha mott mig. Antingen svarade ingen eller sa vad det "fel nummer". Killen insag att han inte fick mig dit han ville och ville ha betalt! Locco!! Jag bad honom dra.. Stressad, frustrerad, ledsen, arg, trott och javligt svettig fick jag tag pa en urgullig kille i informationsdisken.. Han ar min hjalte! :o) Han hjalpte mig i en timme genom att ringa, kolla a fixa. Till slut hade han bokat ett hotellrum a fixat taxichauffor till mig. Sa jag akte till ett sunkigt hotell i varsta gettot.. Tusen tankar for genom huvudet och ingen av dem var bra.. Jag ringde Jessica for att prata med en van - jag trodde jag skulle grata, men istallet skrattade jag hogt.. "Jahapp, jag bad om aventyr och nu fick jag sa jag tiger". Jessica lovade att hjalpa mig dagen efter om det inte ordnat upp sig. Hon skulle ringa resebyán i Sverige. Efter 2 ol och nagra cigg (jag kopte fast jag slutat, for jag tyckte vansinnigt synd om mig sjalv) sa tog jag en dusch. Vid kl 21 sa ringde Christian till hotellet. Han hade fixat en taxi till mig a vi skulle aka till campen under natten. Val i bilen tog det 7 timmar innan vi var framme vid campen vid Karibiska havet. Gruppen hade varit vansinnigt oroliga och jag kom att kallas "the lost one". Japp.. Vilka utmaningar!! Men jag fixade det a for det ar jag stolt. Allt loser sig till slut.. Nu har jag det iaf kanon :o) Bilden här visar den knökfulla bil vi åkate i mellan Caracas och campen.