Hur bodde vi då?

Ja, hur bodde jag under mina dryga två månader i Venezuela? Tänkte visa lite bilder på det :o)

Det här var "tjejrummet" på bascampen i Playa de Colorada. Från början låg jag i den vänstra hamocken, men de sista gångerna vi kom till den här campen så såg jag till att få sova i en säng intill köket.. Där fick jag vara hyffsat i fred (utom när ungdomarna partajade och fyllde på groggar hela tiden), jag hade en fläkt och hundarna höll mig sällskap :o)

Det här var vår camp i Merida. Det ser ju inte ut som någon höjdare, men på bakgården hade familjen ett kaffeplantage och mitt emot den röda porten så hade vi en stor och grön hage med en massa kor. Vi omgavs av höga berg runtom och vissa av dessa var snötäckta - så vackert!

Jag lyckades förhandla mig till ett eget rum - det blev dyrt som sjutton, men det var det värt! Endel av de andra i gruppen knorrade lite och förstod inte riktigt varför jag drog mig undan, men när jag försökte förklara mitt behov av att få vara ensam samt att jag ju faktiskt kunde ha varit deras morsa - så ramlade poletten ner! De något äldre Christian & Harold förstod precis vad jag menade :o)

Nedan ser vi några av oss i gruppen på vår camp i Choroni. Här slog vi upp en hel hög med 2-mans tält, och jag samt Le delade på vårat. Det blev lite av ett "sjuktält" eftersom Le hade superhög feber och andningssvårigheter och jag hade fått en jobbig förkylning med en hosta som fick alla att vakna om nätterna! Men campen var supermysig i ren Robinsonanda.

Ett annat ställe var i indianbyn San Fransisco i det stora området Gran Sabana. Hit kom vi i en 20-timmars overnightbus kl. 07 en morgon. Vi blev mäkta förvånade över att det fanns något här över huvud taget, för det var verkligen mitt ute i ingenstans! Men nyvakna satte vi igång att sätta upp tälten i denna enkla camp. Men jag valde att sova i en hamock med myggnät.. Ett bra val eftersom jag fortfarande hostade magen ur mig på nätterna samt hade knas med den oxå, och då kunde jag obehindrat gå till den allmäna toaletten utan att väcka någon. Denna hamock tog jag sedan med mig till Lino & Marlene, och sov i den de nästkommande 6 nätterna också. Fast det var väl si så där, för det regnade lite varje dag så min sovsäck var konstant småfuktig.. Inget vidare för förkylningen! Men inne i huset fanns det absolut ingen plats för mig. Så här sov jag:

För att Du ska få en liten uppfattning om hur litet detta hus var - och hur många som bodde där - så tog jag lite kort både invändigt och utvändigt. Här nedan ser Du entren. Det är liksom på baksidan av huset som jag sov - men det hände mycket annat där också. När jag kom dit var gasen till spisen slut (och familjen hade ej råd att köpa ny. Den kostade ca 20 svenska kronor) så man gjorde upp en liten brasa under taket på baksidan där all mat, för minst 10 personer, lagades. Där åt vi också tillsammans och barnen lekte där bland kattungar, höns, machetes och andra grejer.

I det här lilla rummet bodde Lino, Marlene, Owen och Celine.. och i augusti får barnen ett litet syskon, som också kommer att bo där. Hela familjen sover i samma säng och man har en pytteliten byrå för kläder samt en bänk för cd-spelaren och en keeboard. Thats it!

Sedan hade de ett större rum med kök, matplats/läxläsningsplats, två hamockar, TV-rum etc.

Det ser inte speciellt hemtrevligt ut, och var det inte heller - men familjen gjorde det hemtrevligt! Tillsammans utgjorde de pulsen, glädjen och värmen i hela huset. Barnen var glada och nöjda över att leka med en repstump eller med en fotboll - det krävdes inte mer än så för att de skulle skutta runt och kvittra. Mina dagar här gjorde verkligen att jag fick perspektiv på saker och ting!